Utsikt från Kungsgatan 59

Idag har jag varit på plats när näringsminister Annie Lööf har diskuterat innovation med Stockholm. Intressant. Kring skiftet 2000, dvs för mer än tio år sedan,  arbetade jag med investeringar på köparsidan. Jag jobbade med såddinvesteringar i norra Europa. Då konkurrerade kapitalet om de bästa affärsideerna och Venture Capital var högintressant. Det var förädlingen av förhoppningsbolag som gav avkastning. Man var beredd att vänta t ex 5 år på avkastning. När världsekonomin kom igång efter IT-kraschen växte en private equity sektor fram med tydligt fokus på avkastning genom omfördelning av risk, dvs högt belånade affärer. Och hur ser det ut nu?

Idag är direktavkastning på modet. Kan en tillgång/företag/innovation inte generera lönsamhet dag 1 så är tillgången inte välkommen i en avkastningsportfölj. Detta rimmar illa med innovationssystem som ju förvaltar en portfölj av innovationer och affärsembryon. Därför är nu riskkapital i tidiga faser närmast obefintligt.

Jag får inte känslan av att politikerna eller myndigheterna har någon bra väg att överbrygga detta problem. Jag är dock förvånad över att självinsikten är så pass hög. Bra. Men om det leder till konkret politik är jag mer skeptisk till.

2011 började med en känsla av styrka och framåtanda. Det här var året då de företagsaffärer som inte blev gjorda 2009 skulle komma in i marknaden igen. Bankerna har dessutom på allvar gett sig in i leken igen vilket gav den kraft som behövdes för att intresset för att köpa företag skulle ta fart. Och mycket riktigt. 2011 har varit ett bra år för oss som jobbar med entreprenörer och deras företag.

Smolk i bägaren är, som jag tidigare påpekat, bristen på industriella köpare. Det är roligt att göra affärer med privata ägare (Private Equity) men lite mer industriella diskussioner hade varit ännu roligare.

I år har Säljarsidan i större utsträckning varit med och finansierat ägarförändringar genom att återinvestera tillsammans med Köparsidan. Ett mycket positivt samarbete i flera affärer initerat av oss som hjälper till att projektleda och strukturera affärer. Jag har inte gjort en enda affär med tilläggsköpeskilling i år. Istället har Säljarna alltså återköpt minoritetsägande i sina bolag tillsammans med de nya ägarna och på så vis säkrat finansiering och kompetensöverföring. Under 2012 hoppas jag kunna samarbeta med privata förmögenhetsförvaltningen (Private Banking) hos olika aktörer för att skapa mer formaliserade finansieringsinstrument där ”Entreprenörer finansierar entreprenörer”. Gamla exitpengar tycks nämligen söka avkastning i onoterat. Något vi sett under 2011. 2012 kan dessa finansieringslösningar mycket väl få sitt genombrott då bankerna möjligen kommer att söka än mer försiktighet på grund av ökade kapitaltäckningskrav.

I år var första året som Skarpa varit rådgivare i affärer där våra motparter visat sig vara bedragare. I våras sålde vi 75% av ett mediabolag i syfte att låta två entreprenörer dela på sig på sikt. Det var en bra affär för båda parter. Och ett utmärkt exempel på hur vi som rådgivare kan skydda vår klients intressen. Affären var konstruerad med 50% i en kontant del och 50% i en lånedel med amortering över 2-3 år. Man kan säga att Säljarsidan ”tog över” bankens roll som normal finansiär. Följdaktligen säkrades också affären upp av pantsättning av aktier samt en bankgaranti. De garantier som normalt banken tar ut.

Efter sommaren fick vi reda på att den del som utgjort kontanter i själva verket var utlånade av Handelsbanken av en, idag kickad, lokal bankdirektör i Stockholmsområdet. Utan säkerheter och enligt uppgift på bedrägligt sätt. Köparen och bankdirektören häktades och en rejäl soppa rullades upp. Tråkig historia som bara kostar pengar att bringa reda i. Tråkigt för mina kunder som med hängslen och livrem på plats i affären till trots ideligen har stött på problem med att utnyttja sina rättigheter gentemot köparnas konkursförvaltare och bankdirektörer. Det kommer att ordna sig till det bästa.

Det blir spännande 2012. Sveriges alla företagsägare blir äldre och äldre. De har väntat länge på att sälja sitt företag och hoppades nog att 2011 var vändningen. Tyvärr får vi nog vänta lite till på att det blir riktig snurr i hjulen. Men det betyder inte att man behöver vänta med att sälja sitt företag eller åtminstone påbörja förberedelserna. Alltför många ägare säljer sina företag på konjunkturstoppen bara för att sedan tappa 30% av kapitalet i nästa låg konjunktur. Nu är ett utmärkt läge att sälja sitt bolag, hänga med några år framåt och under tiden sprida kapitalförvaltningen av sin förmögenhet på riktigt nedprisade marknader. Den svenska börsen känns billig till exempel.

Jag önskar alla prenumeranter och engångsläsare av min blogg en…

Riktigt God Jul och Gott Nytt År..

Vi ses i affärsvimlet under 2012!

Spridningen på de stora revisionsbolagens tjänsteportfölj utöver själva revisionsarbetet går i vågor. Just nu känner vi oberoende ägarrådgivare ett stort konkurrenstryck från Pwc, KPMG, E&Y, Deloitte m fl. Det är (alltför) många gånger vi har offererat en tjänst (företagsvärdering, refinansiering, företagsförvärv eller överlåtelse) men blir brädad av målbolagets revisionsbyrå. Trots att priset är mycket lägre till samma kvalitet. Ägaren tycker helt enkelt inte att det känns bra att köpa tjänsten av oss när revisorn kan erbjuda tjänsten. Att revisorn sitter på dubbla stolar är det som driver fram vågor av skarpa reprimander till de stora revisionsbolagen. Nu är det alltså dags igen att tvångsseparera konsulttjänster från revisionstjänster. Enligt SvD Näringsliv skall lagförslaget presenteras i sin helhet i November. Se vidare i SvD Näringsliv.

Jag har verkligen funderat på varför jag stoppar in mina pengar i fonder eller aktier på börsen. Jag har ju ingen kontroll överhuvudtaget på uppgång och nergång. Jag vet att mitt resonemang är en aning enkelspårigt, men ändå! Låt oss säga att jag gör en fundamental analys och värdering av ett börsbolag, hittar ett bra pris och slår till med ett köp ELLER ännu enklare; jag stoppar alla pengarna i en aktiefond så att portföljen får en bra riskspridning. Detta verkar ju följa rekommendationerna som alla analytiker gett under alla år.

Problemet är att jag inte har någon som helst kontroll över mina innehav. Jag kommer alltid att vara outsider (dvs information om problem i bolaget når mig sist) och jag kommer alltid att vara sämre än datorerna att reagera på tekniska börsfall.

Jag börjar mer och mer tro på privatägande a la Tetra Pak familjen snarare än börsägande. I det lilla perspektivet kommer många fina generationsskiftesbolag ut på marknaden hela tiden. De har ofta en stark balansräkning och fina kassaflöden. Just nu har de dessutom medvind då krisen (än så länge?) är en statsfinansiell kris snarare än en bankkris. Orderböckerna är fulla och tiderna ljusa. Skulle jag nu tänka mig ett onoterat förvärv (istället för placering på börsen) så skulle jag ha full kontroll över verksamheten. Om en kundstock lämnar så kan jag påverka situationen. Risker kan hanteras om man månar om sitt företag.

Fram för mer privatägande! Det finns mängder med bra bolag som kommer att komma ut till försäljning de närmaste åren och prismultiplarna i den onoterade marknaden är klart fördelaktiga även om de är skäliga. Låt en bank vara med och finansiera, direktavkastningen går visserligen till amorteringar första tiden men sen är kassaflödet ditt. Och då har du dessutom en partner med i förvärvet som, till billig ränta, delar risken.